It's a good day... kärring!

Vaknade imorse, solen sken och Stockholm var jättefint. Jag tog cykeln till jobbet och kände verkligen "idag kommer de bli en bra dag!". Om de inte vore så att den första personen som jag överhuvudtaget pratar med visar sig vara en så elak, bitter, gammal kärring! Jag ska nämligen över Birger Jarlsgatan precis innan jag är framme vid restaurangen. Sista vägen är enkelriktad mot fel håll så den brukar jag faktiskt leda cykeln på när de är mycket folk, vilket jag tänkte göra idag men satt ändå kvar på cykeln i väntan på att de skulle bli grönt. Då damen brevid mig riktigt lutar sig fram mot mig och skäller "SÅ VITT JAG SER ÄR ÖVERGÅNGSSTÄLLEN TILL FÖR GÅÅÅÅEEEENNDE", jag blev så paff och han inte ens försvara mig innan "TÄNK ATT NI CYKLISTER ÄR PRECIS LIKADANA ALLIHOP, TOTALT HÄNSYNSLÖSA!!". Först tänkte jag trotsigt sitta kvar och cykla om henne vinkandes men lagom när jag insåg att den här bittra tanten har ju verkligen något problem, och med tanke på min skötsamma natur och uppfostran, gick jag av cykeln och sa ja "men se här nu är jag ingen sån där hemsk cyklist längre, nu är jag gående precis som du". När det äntligen blev grönt envisades tom kärringen med att gå precis framför mig, gick jag åt höger på övergångsstället gick hon höger, bytte jag sida bytte hon. När jag väl kunde gå om henne sa hon att de här skulle jag få böta för om polisen hade sett mig. Då vände jag mig om och sa "Ha en bra dag!". Jag blev helt överrumplad, jag trodde inte mina ögon. Att folk kan vara så bittra! Jag menar hey I'm not a bad guy, vill du skälla så gör de på någon som snattar, springer om kull folk på gatan, hoppar över spärrarna i T-banan eller något, men att skällande attackera en oskyldig flicka som mig!! En dag som denna!! De va droppen...

Big brother

Grattis!

Min bror fyller år!! ...Utan mig.

Min bror flyttar!! ...Utan mig.

Ja då har det hänt. Första gången i mitt liv som någon i familjen har fyllt år utan mig. Första gången som jag bara fick ringa och säga grattis, istället för att vara den som kl 05.27 dundrar in med min något hesa morgonstämma och leder familjen i "ja må han leva", sjunger sådär lite extra högt när det är Martin för att han överhuvudtaget ska vakna, (måste erkänna att våra beteendemönster faktiskt är ganska lika när de gäller morgontimmarna). I år kommer det även bli min första födelsedagen utan min familj. Saknar dom väldigt mycket just nu, för dom är ju bara så underbara.

Väderprognos

- De är kallt här i Stockholm idag.

Sunwing resort

Nu har jag skickat iväg mitt CV till Sunwing för att tala om att jag finns y que quiero trabajar. Deras hotell på Cypern är så himla fint, och dom har en jättebra restaurang där som heter "fino". Skulle ju inte va fel att jobba i paradiset när man ändå är där menar jag. Ett jättestort femstjärnigt hotell, ett riktigt semesterparadis. Skulle så gärna vilja jobba där, men man kan ju inte göra mer än att söka och hoppas. De tråkiga är bara att dom tydligen hade lagt ut ansökan som platsannons så de kommer väl va flera hundra som söker. Riktigt trist med tanke på att jag är 19 och man egentligen ska vara minst 20, så kommer väl mina papper bli placerade i högen med 19åringar. Men vill, vill, vill, vill jobba där!


Anna ska söka också! Skulle va så himla grymt om vi fick de! Oj, oj, oj... Ja drömma får man väl?!

De ser väl helt ok ut va?!

"Vart tog tiden vägen egentligen?"

Känns så skönt att vara igång ordentligt med träningen nu. Den här veckan har jag faktiskt vart riktigt flitig. Bodypump måndag OCH tisdag. Igår var det Yoga med Jonas och Jensa, och dom var jätteduktiga! Efter det stannade jag kvar och körde ett pass på löpbandet och ett pass i skidmaskinen(den heter väl inte så egentligen men de känns som man åker skider, och de är väl de närmsta ett par skidor jag kommer i år). Efter de var jag ganska mör i benen och då var de dags att köra superonsdag på jobbet med massa folk. Sprang som en idiot, men lyckades överleva de också!

Pratade med Anna igår när både hon och jag var på väg hem från jobbet, och shit va olika allas liv är nu, som var så lika för ett år sen. Och när hände allting?! Anna är Idre med typ 5 meter snö, åker skidor varje dag, kraschar bilar, och har inte vart i en affär på 8 veckor. Malin bor i the big big city och söker jobb,kommer skaffa sig vardag där och få sån där brittisk accent istället för den härliga [vächötskan]. Therese och Sofie är i Vääärmmmlaaand och stuuuddeeeeraaar (ja eller pratar dom inte bra långsamt i karlstad?!). Kristina är i norpan och läser massa grejjer jag inte fattar nått av, kemiska formler och sån där matte, målar och donar ihop med sin fästman. Kajsa är i tyskland och pratar nått konstigt språk. Carro är i Skara och tar körkort. Och lilla jag är här i stora Stockholm, har börjat cykla(kommer ihåg när Malin för inte alls så länge sen frågade mig om jag verkligen kunde cykla, för att hon inte sett mig göra de). Är sambo i sthlm innerstad och varje dag när jag går igenom dörren till jobbet är det som att jag har förflyttat mig till södra Europa, på 5 sekunder!

De är väl så här det är att bli vuxen... Man börjar helt plötsligt förstå vad alla gamlingar menar med "vart tog tiden vägen egentligen?"

I miss you

Fragile. Jag trivs verkligen jättebra här med Jonas och allting, men ibland känns det ändå riktigt jobbigt att vara så långt ifrån sin familj! Idag är det ju ändå "bara" 35mil.

Jag saknar er så...

Representationsresa till Jerez på jobbet

Min Jonas befinner sig för tillfället på Selma Lagerlöfs SPA i Sunne, Värmland. Dom firar hans syster som fyller 30 men jag kunde dessvärre inte följa med. Själv har jag precis slutat jobba och är själv hemma. Skulle ha gått ut faktiskt men är helt slut. Kändes så jobbigt att åka hem, byta om, ta mig till söder osv. Gud va tråkig jag känner mig, men Aniika de får bli nästa gång!

Vaknade imorse av att min manager ringde och erbjöd mig att åka till Jerez i Spanien i tre dagar i april för att representera restaurangen på en stor San Miguel festival. De låter väl som en helt ok personalförmån?! Skulle va hur kul som helst! Man får testa alla produkter med ölprovning och sherryprovning. Skulle va riktigt roligt och det är bara två från restaurangen som får åka. Jag och Ramón. But! There's always a but! Jag vet nämligen inte om det är möjligt med tanke på att det är i slutet av april.

Jag, Aniika och Katrin slogs om ett par riktigt, riktigt, riktigt schyssta skinnhandskar idag. Det slutade med att kvällens skörd blev ytterligare ett par som Katrin fick ta, och jag fick dom snygga! Eller ja, jag och Aniika har delad vårdnad. Hon får ha dom på sommarn och jag på vintern! Fair deal right?!

Papa (Ska tydligen betyda hejdå på polska?!)

Sandra i ett nötskal

Det är ju helt otroligt vad snabbt en dag kan gå! Har faktiskt vart ledig idag och det kan ju vara en bidragande orsak till varför.

Började dagen med ett stärkande Body Pump pass, sen stretchade jag lite tillsammans med Jonas och Jensa innan det var dags att hoppa in i duschen. SEN hände DET! Egentligen borde jag inte vara förvånad, för det är så typiskt mig, och jag har nästan bara väntat på att det ska hända. På gymmet har man ett så "smart" system att man har varsina hänglås som man köper i receptionen. Man får med tre nycklar, som Sandra har haft i samma nyckelknippa som alla andra hennes nycklar, för jag menar vad ska man med tre nycklar till? Man har ju inte tre olika nyckelknippor. Sen är de ju Stockholm så man måste ju låsa när man har tagit av sig för att gå in i duschen. När jag sedan kom tillbaka till skåpet så var det inte så lätt att öppna det eftersom jag då hade lyckats låsa in alla mina tre nycklar I skåpet, och där stod jag i bara handduk! Vad gör man?! Egentligen är jag ju inte förvånad för det är ju Sandra i ett nötskal.

Jag hade sån tur att det var en jättesnäll tjej precis bredvid mig som jag hade pratat med lite innan. Hon gick ut till receptionen och bad om hjälp. En annan tjej berättade då att hon hade lyckats med samma grej två gånger och att dom hade en tång till att klippa av hänglåsen med. Vi kom överens om att skaffa kodade hänglås ist. In kom dom sedan med tången och så lätt var det löst. Så det är ju faktiskt tur att jag är i Stockholm, där det faktiskt finns fler som är som mig!

Det var värre den där gången då jag inte kom ihåg vilket skåp jag hade mina grejer i, och alla runt omkring hade likadana hänglås som jag! Den kan jag berätta en annan gång!

Bilder säger mer än tusen ord...

Heaven, eller oj jag menade Cypern 2007

Drömmer du om att bli bartender?!

GGBS Cyprus -08!

Hett tips by the way, anmäl er nu i januari och du får de 1000kr billigare!!

Läs mer på http://www.ggbs.se/

Spring-nota-fall

Jag fick ännu en ny erfarenhet igår. Det var nämligen så att jag hade det så älskade stängningspasset, och det var väldigt lugnt så den nya manager-praon skulle just till att gå när de kom in en man som hon tog emot. Han beställde una copa cava (dvs lite skumpa) under tiden han kollade på menyn. Ett glas blev två glas. Sen tog jag beställningen och märkte att allt inte riktigt var som de skulle med mannen. Till en början kunde jag inte säga riktigt vad det var, men antingen var han påtänd, full, eller hade någon psykisk störning. Han beställde iaf.

Han började pratade med sig själv och uppträde märkligt, och efter det bestämde jag mig för att iaf inte ge honom någon mer alkohol. Han var ute och rökte var femte minut och jag visste att den här mannen innebar trouble, misstänkte att det skulle till att bli mitt första spring-nota-fall. Han försökte beställa mer sprit, men jag föreslog att det nog var bättre med en kopp kaffe, vilket han tog riktigt bra faktiskt. I samma veva beställde han in notan som han sedan satt med bordet en stund innan han vinkade på mig och sa "Jag hittar inte min plånbok, och jag har inga pengar så jag kan inte betala". Can u belive that? Jag visste med en gång att vi aldrig skulle få några pengar av honom. Jag pratade med honom men förstod att det spelade ingen roll att jag förklarade att man inte går på en restaurang, dricker och äter om man inte har några pengar. Men jag menar vad gör man?! DU vet att han har inga pengar att betala med, och DU ska ha betalt!

Jag informerade vår store och kraftige spanjor i köket som sedan kröp upp bredvid honom vid de lilla bordet och pratade lugnt och sansat med honom. De här hade han gjort många ggr förut det märktes, han satt cool lugnt kvar och väntade under tiden som vi ringde polisen och väntade på att dom skulle komma. Kändes dumt att ringa polisen för en sån skitsak men samtidigt, vad ska man göra? Man kan ju inte bara säga "nehe ok där ser man men tack ändå då, hoppas de smakade, hejdå".

Vi väntade iaf på polisen i kanske 45min när vi sedan ringde igen och dom sa "jaha, är han kvar? då får vi väl skicka en bil då", snacka om att vi har bra polisväsende i Sverige! Hey alltså jag förstår om dom inte prioriterar en gratisätande gäst på en restaurang före ett mordförsök, kidnappning, rån eller något sånt, MEN då behöver dom inte säga att vi kommer när dom inte ens skickar en bil!! Då blir de ju lite svårt att komma. Men DÅ skulle dom iaf skicka en bil. Sveavägen ligger mitt mitt i SthlmCity och när det totalt tar 1h och 20min för polisen att komma dit med EN bil, kan man ju börja undra! Situationen blev ju bara löjlig och vi fick låta killen gå efter en evig väntan. Han hade ingen klocka, ID eller något sådant som vi kunde ta i pant heller. 5min efter att killen gick, kommer två poliser med glatt humör och skämtar om var den döende låg. Gissa om vi tyckte att de va kul?!

Det är så sjukt egentligen för man kan faktiskt göra så, såklart att man inte får göra det, men praktiskt sett så kan man faktiskt gå ut, äta och dricka gott på en restaurang utan att betala! Det är ju inte lagligt men å andra sidan händer det inget om du gör det. Men som restaurang finns det massa restriktioner för vad du inte får göra. Du får inte säga nej till att servera någon (förutom sprit då förstås) även om man nu misstänker att de kommer bli problem, du får inte gå igenom någons saker, även om du skulle veta att han hade en plånbok eller ett id på sig får du inte gå igenom hans saker, och du får inte ta något från honom. Så egentligen är det faktiskt fritt fram att gå ut och äta gratis! De kanske jag ska prova nästa gång.

Men men nu är jag iaf en erfarenhet rikare... Kunde inte gjort något annorlunda direkt men nästa gång känner jag iaf igen situationen.

Step stop för min del

De är ju idrottsgalan i Globen ikväll!! Jonas ringde precis och hade fått erbjudande om två gratisbiljetter dit. Nicke ska jobba där. Hade vart hur kul som helst om de nu inte var så att Sandra skulle jobba stängningspasset ikväll. Hmm svårt val, jobba stängning eller idrottsgalan med Foppa och alla?

Gick upp tidigt imorse för att gå på SatsStep. Första gången för mig, men tänkte att de är väl typ som aerobics, men fy sjöen va svårt det var!! Kom in där, och det var bara tjejer förutom två tappra herrar. Inte ett gott tecken när de gäller min koordinationsförmåga. Den är väl inte så dålig egentligen, men hey de här va svårt! "Upp, bakom, framför, hoppa över, snurr, klapp, INTE klapp, tempo, trampa hårt, ihop, isär, armar upp, snurr, hopp och vänd om!!" samtidigt som man hade en låda att hålla koll på som man skulle försöka att inte ramla av, snubbla på, eller fastna i. Jag placerade mig långt bak i salen av strategiska skäl, och rätt var det var stod resten av salen och kollade på mig, ibak! Då först kopplade det att det var dags att vända sig om, och lagom när jag gjort det var de åt andra hållet igen! Ett tag tyckte jag verkligen att det var hopplöst! Men efter ett tag lyckades jag pricka iaf några step kombinationer rätt. Funderar på om jag ska se de som en utmaning och fortsätta nästa vecka, eller om jag bara helt enkelt ska acceptera att bodypump är mer min grej.

(kan väl tillägga att det inte bara var jag som var kass, var faktiskt två tjejer till, men man kan säga att de märktes ganska tydligt vilka dom var)

Varför ?!

Ibland önskar jag mer än allt annat att jag skulle ha makten att bestämma vad som ska hända och inte hända, eller iaf vad som inte ska hända. Men vissa saker kan man verkligen inte påverka, man är så maktlös. Ok jag kanske inte skulle vilja bestämma över precis allting, men dom där vissa sakerna som bara orsakar sorg, saknad och tårar, vad är det för mening med de?! Jag vet att det är naturens gång, men varför måste de vara så?! Vissa saker behöver faktiskt inte hända...

Lägenhetsvisning på östermalm

Idag blev det sovmorgon, och därefter storstädning. Jag och min älskling skulle nämligen ha lägenhetsvisning med the lady next door. Vi pratar nämligen om att byta lägenhet med henne. Hon vill ha lite mindre och vi vill ha lite större, men ändå i samma fastighet. Så bättre utgångsläge kan de väl egentligen inte bli?

Efter att ha burit upp ungefär hälften av alla mina grejer, och alla mina skor blev det oväntat nog genast mycket mer plats. Sen var vi bjudna över till henne, från våran dörr till hennes dörr är det ungefär fyra steg så det är inga våldsamma avstånd direkt. Lägenheten var jättemysig! Hon var en äkta sån här Östermalmsdonna(dvs de vissa skulle kalla kärring) men trevlig. Hon hade mest gamla grejer, men om vi får grejja lite kan de bli hur bra som helst. Jättefräscht allting med en jättefin öppenspis i vardagsrummet! Sen kom hon över till oss en snabbis.

Det enda negativa med ett eventuellt byte skulle vara att vi då inte får någon balkong eftersom hennes lägenhet ligger mot framsidan, nu har vi ju en balkong mot innergården. Men det kan det faktiskt vara värt! Sen handlar det ju givetvis om lite mer pengar också... men vill verkligen ha den!

Nu ska jag fortsätta drömma och hoppas på att de blir ett byte, och sen ska vi fixa lite mat, eller käk som man säger här. Ligger och kollar på Inter, men Jonas har somnat.

Ciao!

Kvinnomisshandlare på restaurangen

Har precis kommit hem från jobbet, har vart riktigt mycket idag faktiskt. Har sett något fruktansvärt idag som gör mig så (ursäkta språket men) jävla förbannad!! Det kom ett ryskt par nu i slutet som skulle äta. Ja jag förstod att dom var ryssar efter att ha försökt förklara ordet lamm på fyra olika språk och utan framgång. Jag och Eric skämtade lite om dom i början för dom va ganska knepiga. Men sen stod jag vid ett annat bord på platån, och då plötsligt slår mannen till kvinnan riktigt hårt över kinden! Eric sa till honom att lämna restaurangen and out he went. Surret började gå genom hela restaurangen (som vissa av er vet så är servitriser väldigt uppdaterade på vad som sägs vid varje bord, ibland är det faktiskt tom ganska kul att höra) kvinnan satt kvar vid bordet med ansiktet i händerna så jag gick fram och kollade hur det gick med henne. Sen gick hon på toa och efter det kom mannen in igen för att hämta henne, och då är HON snäll mot HONOM! Klappar honom på kinden osv. Heelt sanslöst! Jag blir så förbannad av sånt här, hur är det möjligt?! Det händer här och nu och idag! Han drog till henne riktigt hårt över kinden, mitt i restaurangen bland folk, tänk då hur han behandlar henne hemma. Nu kanske vissa tänker jaja men vad vet hon om det, en blond tjej på 19år som växt upp i en trygg och skyddad värld, som aldrig ens har sett våld förutom på TV. Och visst det är sant!! Men jag vet vad man har för männskliga rättigheter, och att bli misshandlad av sin man hör inte till dom!!

Back in the city

Nu är jag då tillbaka i storstan, med alla 08:or som farfar brukar säga. Det var riktigt skönt att vara hemma, men det är också riktigt skönt att vara tillbaka hos Jonas. Tänk att man kan sakna någon så mycket bara på två dagar.Det är otroligt egentligen att det kan gå så snabbt? Kl 12 var jag i hemma i Skövde och kl 14 var jag helt plötsligt tillbaka i den andra världen, Stockholm! Dessutom gick tågresan riktigt snabbt för jag pratade med Anna hela vägen. Det var så skönt att prata med henne igen. Hade verkligen velat åka till Idre, men det kommer tyvärr inte bli så den här "vintern". Skidorna får nog tyvärr ligga kvar på vinden i år, får använda bikinin desto mer istället! Ska jobb nu! Ciao!

Cyprus - 08

Åååh vad jag längtar! Ska bli så underbart...

Las chicitas de Londres

Riktigt skönt att vara hemma igen. Gick upp tidigt för att skynda mig till tåget, för att några timmar senare möta upp Molly på stationen i Skövde. Det blev ett strög genom gallerian, en mysig lunch och en litenvisit i Varnhem. Dagens gemensamma skörd blev; Ett par riktigt snygga svarta boots på DNA, skocreme (något man tydligen ska använda en gång i veckan på skinn, more than I knew), en grå farfarströja på HM, och ett par riktigt snygga kökshandukar på Lagerhouse. Efter detta blev det en riktigt avancerad parkering i Skara City, jovars efter nästan 10 min blev den superb, men folket kollade lite konstigt på oss där vi i stort sett hängde ut genom varsin framdörr och sa "lite mer in", "akta", "stopp", "aaah" och "ut med rumpan". Men nog rekomenderar vi den älskade backvarnaren alltid = )

Känns riktigt tråkigt att jag inte kommer träffa henne på ett bra tag nu, hon åker nämligen till London nästa onsdag ihop med Kickan. Då kommer det bli så tomt hemma!! Vi spanade lite på jobb i London förut och det ser riktigt lovande ut för tjejen, så de är jag inte alls orolig för! Men hon åker nu, och sen åker jag och är borta, och först då kommer Anna hem. Ja de här hade man väl inte trott om trion i våras. Jag tycker faktiskt att det är riktigt imponerande ändå, för alla är iväg och gör sina egna grejer på varsina håll, och det går bra för oss också! Cypern, Spanien, Idre, London, Stockholm. Kajsa är i Tyskland, och dom andra mer studiemedvetna damerna är i Karlstad, Karlstad, Linköping och Göteborg. Sen såklart att de blir reunion så snart det bara går! That's life, vi börjar bli stora nu flickor.

Kommer i alla fall sakna dig otroligt mycket Malin! Samtidigt är det helt otroligt hur mycket du kommer lära dig, och vara med om, så jag säger egentligen bara Lycka till! Sen kommer jag och Jonas allt och hälsar på dig över en weekend snart, och Kickan såklart!

Ja i London kommer ni behöva större väska, större fordon och större karta än i Årefjällen.

Att arbeta på havet

En av flera riktigt grymma bilder som Kristina(på bilden)s bror Erik har gjort, se mer på http://www.alltelleringet.com/

Till Jonas och Sandra Svensson

Ja då var det dags, redan efter fem månader börjar folk se oss som gifta. När Sandra, hon, Jonas och han börjar tappa betydelsen och vi istället för två egna individer som är tillsammans och bor tillsammans, blir dom! Idag fick vi nämligen första brevet på posten som var adresserat til "Jonas och Sandra Svensson". Lite kul faktiskt! Att liksom höra ihop med någon på riktigt. Men jag heter fortfarande Andersson.
Jag och Jonas delar på mycket, men inte på efternamnet... iaf inte än så länge! = )

"Ciao" -Sandra